emelielagerqvist

I want you to know
It doesn't matter where we take this road
Someone's gotta go
And I want you to know
You couldn't have loved me better
But I want you to move on
So I'm already gone

Sitter och väntar på att mamma ska komma hem så att vi kan åka till ikea.
Ska kolla efter en vägglampa och så kanske man hittar nå mer skoj!
Försökte få med J också, men han ville mycket hellre åka till donken med pade,
än att gå på ikea med hans flickvän, mamma, svärfar & svärmor.
That's life.

Men nu ska jag ta och gå ut med Ernie
PUSS

"Stylebystars tackar för din beställning"
hihi, något fattigare men något snyggare och det är ju det som är det viktiga

Jag var på öppet hus idag på min lillebrors skola.
Fick se när han och hans klasskompisar snickra ihop en lekstuga.
Och sen när vi skulle åka hem så berättar han
att han klasskompisar hade frågat om jag var hans 15åriga lillasyster!!
Det känns ju inte alls skönt att dem tyckte att jag såg ut som 15, när jag fyllde det för 4 år sedan!

Ångest på hög nivå.
Tips på att se äldre ut?
Tack på förhand

You're all I need, make you only mine 
I loved you so, so I put you to sleep. 

Jag älskar http://stylebystars.com, deras kläder så otroligt snygga.
Måste ju börja kika på studentklänning
och det finns en där som ligger med på potentiella klänningar!
Men det finns tid kvar att leta, typ som 5 månader.

Då har jag hunnit blivit fit också, och kanske gått ned en klädstorlek
*peppar, peppar - ta i trä (för att det ska hända)*

Nej nu ska jag överfalla min pojkvän som ligger och dricker vin & läser,
He is so sofiticated!
Ha en toppen fredagkväll, I know I'll

Att köpa 3 par bhar och 3 par trosor för 204kr är inte fy skam!
Mycket nöjd fast inte storlekarna är helt och hållet rätt, men vad gör det?

Har hittat en jättesnygg bloggdesign som jag blev ganska kär i

Bort med allt negativt.
Nu är det slut på allt sånt.
Enbart glada inlägg framöver.
Bio ikväll med J, Sherlock Holmes.
Hoppas den är bra!
Hejs

Jag skriver alledeles för sällan enligt johan,men jag har ju inget att berätta för er.
Mitt liv är bara den ena motgången efter den andra.
Jag försöker strunta i det, försöker se saker positivt och gå vidare.
Men hur gör man det när ens hjärta är så himla söndersprängt
att inte ens med karlssons kalasklister kan du laga det?
Ge mig tid. Tid att komma över det hela. 1 månad är för lite för mig.

För att försöka väga upp all den negativa smörja jag skriver
så tänkte jag berätta om det J gjorde tidigare idag.
Han vaknade 17.00 igår,
efter jag försökt att väcka han i flertal timmar men gav upp.
Vi åkte hem till honom så att vi var här till 22.00
och jag somnade kanske vid 02.00.
När jag klivar upp vid 11.30 så har han inte gått och lagt sig ännu,
utan försöker vända tillbaka på dygnet, men han ger vika för sömnen vid 16.30.
Vid ca 17.30 så skriker han från sovrummet "NEJ!"
och sen säger han frågande "BABE?!?!"
Jag svarar "Ja, vad är det?".
"Åh, jag trodde du hade åkt ifrån mig utan att säga hejdå,
jag blev jätteledsen när du inte låg brevid".
Nog har jag världens sötaste pojkvän http://lifestylerock.blogg.se/

Men nu ska jag faktiskt åka hem.

Om 32 timmar och 39 minuter så fyller jag år. (00.30)
Men jag känner verkligen på mig att min födelsedag inte kommer vara nå bra.
Jag ser inte ens fram emot att bli firad. Det känns bara jobbigt.
För ingenting är som det ska, eller som det borde vara.
Hellre lägger jag energi på min och johans dag. Ett år som förlovade.
Vart tar tiden vägen, helt seriöst?

Hejdå. Hoppas jag vaknar 8 januari istället.

1. Sköta skolan, ta tag i alla läxor/prov/uppgifter direkt
2. Börjar träna, helst minst 2 gånger i veckan
3. Lära mig spela 2 låtar på piano
4. Umgås mycket mer med mina vänner
5. Inte klippa eller färga håret (förutom att toppa & klippa luggen)

Nån som tror på mig eller?

Jag vet att jag inte har skrivit på 12 dagar,
men livet har tagit för många vändningar.
Mer än vad jag har klarat av.
Så allt bloggande och allt annat har lidit.
Har spenderat hela mitt lov tillsammans med J, och det har varit så skönt.
Han ställer alltid upp. Han är bäst helt enkelt.

Jag har pratat med min svärmor nu på eftermiddagen och kommit på att
min religionslärare kränker mig faktiskt genom att tvinga mig gå till kyrkan
fast jag är inte ens lite troende.
Lika så är det kränkande mot kyrkan också.
Jag menar, jag tror inte alls på gud.
Inte ens lite, så varför ska jag sitta och lyssna på nån predikan om gud då?
Det känns bara jobbigt och jag får typ ångest över att jag måste göra det.
Jaja, jag har 3 dagar på mig att fixa detta innan jag måste lämna in uppgiften.

Nu ska jag fortsätta plocka ihop alla mina saker och
sen väcka johan så han kan skjutsa hem mig.
Måste bara berätta nå jätteroligt som hände imorse,
Johans mobil ringde och så slog jag till honom och sa att han skulle svara.
Och när han väl tror att han svarar så pratar han med fjärrkontrollen.
Så han missar samtalet, vänder sig om och somnar om igen.

Nä, nu måste jag dra. Klockan är fan halv5!
PUSS