emelielagerqvist

Jag skriver alledeles för sällan enligt johan,men jag har ju inget att berätta för er.
Mitt liv är bara den ena motgången efter den andra.
Jag försöker strunta i det, försöker se saker positivt och gå vidare.
Men hur gör man det när ens hjärta är så himla söndersprängt
att inte ens med karlssons kalasklister kan du laga det?
Ge mig tid. Tid att komma över det hela. 1 månad är för lite för mig.

För att försöka väga upp all den negativa smörja jag skriver
så tänkte jag berätta om det J gjorde tidigare idag.
Han vaknade 17.00 igår,
efter jag försökt att väcka han i flertal timmar men gav upp.
Vi åkte hem till honom så att vi var här till 22.00
och jag somnade kanske vid 02.00.
När jag klivar upp vid 11.30 så har han inte gått och lagt sig ännu,
utan försöker vända tillbaka på dygnet, men han ger vika för sömnen vid 16.30.
Vid ca 17.30 så skriker han från sovrummet "NEJ!"
och sen säger han frågande "BABE?!?!"
Jag svarar "Ja, vad är det?".
"Åh, jag trodde du hade åkt ifrån mig utan att säga hejdå,
jag blev jätteledsen när du inte låg brevid".
Nog har jag världens sötaste pojkvän http://lifestylerock.blogg.se/

Men nu ska jag faktiskt åka hem.