emelielagerqvist

Utan dig Ernie, det är så jag får leva nu.
Jag vill ju inte ens det men tvingas till det nu.
Visst, jag visste ju att den här dagen skulle komma någongång,
men jag hoppades att det inte skulle vara förens ett par år.
Nu fick jag ha dig i 8½ år, och jag tackar dig för det.
Du var nog den snällaste hund jag någonsin mött, och alla älskade dig.

Det fanns ingen som inte tyckte om dig!
Inte ens dem som var allergisk mot dig kunde motstå att gosa med dig.
Nu får ingen av oss gosa med dig igen, för nu är du någon annanstans.
Men du är inte ensam iallafall och det glädjer mig, utan du är med Dennis & Sune
och jag hoppas att dem tar hand om dig.

Det var verkligen inte lätt att säga hejdå till dig, för det gjorde så ont.
Så ont att jag inte fick ta hem dig och se dig gå omkring i huset.
Och jag kan inte sluta gråta, det är som att mina tårar aldrig tar slut.
Men det vore så egoistiskt av mig att låta dig fortsätta leva när du hade ont.
Jag önskar bara att du kunde visa mig att du inte är arg på oss,
för jag skulle inte kunna fortsätta mitt liv om du är arg på mig, på oss...
för att vi lämnade dig där och inte tog med dig hem där du hör hemma.

Jag vill bara ha dig tillbaka....
Du tröstade när man grät, du blev så himla upprörd om man var ledsen.
Du blev avundsjuk om man kramades och du inte fick vara med.
Du var alltid med ut i köket ifall något skulle ramla ned från våra tallrikar.
Du blev alltid så glad när man kom hem.
Vem ska nu bli glad? Vem ska nu hälsa på en när man kommer hem?

Jag saknar dig så mycket och
jag skulle ge vad som helst för att du kom tillbaka till mig.
Jag skulle offra allt, bara för några minuter med dig.
Jag älskar dig Easy Ernie Golden Cream Alfons Lagerqvist,
6 augusti 2001 - 5 mars 2010.
Glöm det aldrig.